Ibland när jag ska skriva vet jag precis vad det ska handla om eller hur ordet ska tolkas.
Det bara ramlar på.Ibland känner jag mig helt vilsen och famlar runt i tankar som ännu inte blivit riktiga tankar.
Det sitter insprängt djupt någonstans.Redskap saknas och väntan påbörjas.
Ungefär som att suga på en karamell vars smak man inte vet om man gillar.Sedan vips – utan att veta hur det egentligen gick till – är jag klar.
Uppdraget utfört.
Redo för nästa.
Skrivpuff: Suga.
Tror jag fattar vad du menar. Fast mest vilsenhet här.
Så sant 🙂
Så kan det också vara.
Wonderful heart to reflect the Christmas spirit!