Skrivpuff: Blind.
På tredje våningen står han i fönstret och håller koll. Han har förälskat sig – på avstånd – i en guldlockig kvinna. Han vill absolut inte missa någon chans till en skymt av henne. Till och med sängen har han flyttat till fönstret. Då kan han resa sig upp snabbt och genast ser han hennes fönster. Denna dagen har han en överraskning till henne.
På tredje våningen i ett annat hus bor en guldlockig kvinna. Hon känner sig iakttagen, ja nästan förföljd. I huset mitt emot bor nämligen en man som brukar stå och stirra. Så fort hon visar sig brukar han vinka glatt. En dag hade han till och med haft en röd ros i handen. Den lyfter han mot henne medan han skickar slängkyssar.
Den guldlockiga kvinnan drar sig nu för att visa sig vid fönstret. Hon rör sig i sin lägenhet så att han inte ska kunna se henne. Öppnar dörrar mellan rummen så att de skymmer sikten för mannen. Endast de tunna gardinerna är för. Hon vill ju kunna se ut. Hon vill inte leva i en bunker.
Det känns inte bra alls, för den guldlockiga kvinnan.
Hon satt bedrövad en lång stund och tänkte på hur länge detta hade pågått och hur det hade påverkat hennes vardagsliv.
– Skulle hon ringa polisen? undrade hon, som en sista utväg.Samtidigt i huset mitt emot på tredje våningen stod mannen med sin ros i handen. Han tog sig för pannan. Rosen föll till golvet. En skarp smärta ilade genom hans huvud. Han föll bakåt. Rakt ner i sin säng som turligt stod på plats. Han låg på ryggen med händerna tryckta över pannan och ögonen, tills smärtan började avta. Sedan låg han kvar en stund till för att hämta sig från den obehagliga upplevelsen.
Den guldlockiga dök upp i hans inre och genast reste han sig upp. Han ville ju inte missa en endaste liten skymt av henne.
Han stod framför fönstret och vände sig mot huset mitt emot. Men han såg ingenting.
Han var blind.
Ruskigt!
Usch vad otäckt. Dramatik på hög nivå.
Väldigt fin illustration till berättelsen, glömde jag kommentera.
Bra skrivet, fin bild.
Jättebra!