Skrivpuff: Ömson.
Ömsom här och ömsom där.
Hon stannar och vänder sig upp mot hans ansikte.
– Nu är han där igen, tänker hon sorgset.
Hans blick är frånvarande. Det svaga leendet ger ett avslappnat lugn över hans ansiktet.
– Den lugna fridens ansikte, brukar hon tänka. Det blir oftare och oftare han reser till landet framför oss. Han är helt omedveten om att jag är här.
– Jag är här! Kom tillbaka! ville hon skrika till honom
Han påbörjade sin resa utan henne.
Hon har ännu inte påbörjat sin resa.
Han lämnade henne ensam kvar.
Nu känner hon sig ensammare än någonsin.
Alltid spännande att gå in här.
Ensamheten i tvåsamheten. Mer än ensamt! Fint.
Känslosamt och tänkvärt!