*Ger plats här åt en Crazy – när jag “förtjänat” att göra den*

Det skulle passa mycket bra om jag kunde ta mig i kragen nu. Inte sitta här med datorn i knät. Samtidigt som jag lyssnar på SVT Forum på min iPad. Skriver min skrivpuff. Kollar mail, kommentarer och livet på facebook. Småler åt makens kommentar på en av mina bilder – som han – liksom alla andra Crazia bilder – inte förstår. Jag har alltid fascinerats av människors olika sätt att förstå och tolka världen. Top down – bottom up. Konkret – abstrakt förhållningssätt. Förmåga eller ej att se det som kan tänkas vara bakom det som framträder tydligt. Att hitta bakpulvret i skåpet när mjölet står framför. Att inte förstå hur man kommer framåt eller över huvudtaget kommer någonstans när man lägger benen på ryggen.

Ja hur skulle det vara om jag tog mig i kragen?
Förtränga lusten att göra ännu en Crazy. Ta itu med det ofrånkomliga. Det minst lustfyllda. Endast tidsödande. Tristaste tråkiga. Dessutom med en blå himmel ute.

Jag är inte bra på att ta mig i kragen!
Ne-ej!

Kraglös
släpar jag mig
slutligen
till dammsugaren.

Skrivpuff: Ta.