Jag såg honom efteråt.
Han hade precis presterat ett så gripande framträdanden att de flesta i publiken letade efter sina näsdukar för att torka tårarna som pressades fram av själens vackraste smärta. Jag ville plötsligt ta alla i hela världen i famn. Det var så enastående vackert.
Plötsligt såg jag honom.
Han bar en sliten tröja
och gick ensam hem.

Jag ville följa efter
steg för steg
som en skugga
utan krav
bara vara
där.

Skrivpuff: Tröja.

Tänkte lite på …..