Skrivpuff: Bäva.

Bättre från förkylningen men fy vad som kom efter! U-fasan. Svepte den koncentrerade citronsaften jag hade. Ut för att jaga mer. Hittade i första affären. Passade också på att fråga efter apotek. Prisade var dessa underbara själar som kunde berätta om ett 0-24 öppet apotek. På Sondi utca. Inte så långt. Behövde ingen GPS. Apostlahästarna och hjärnan räckte bra. Väl där. Pust!
Språkförbistring! Visste ju inte vad U-fasan heter på ungerska. Händer och mun i samspråk men kommunikationen ledde fel. Hon plockade fram en ask “LAX” med stora bokstäver.
– NO! sade jag med lika stora bokstäver.
Ny kommunikation.
-I need strong! I need help!
Hon ville ge upp. Jag bävade.

ansiktet sken upp
tog nu fram URI något
djup  suck av lättnad

10 ml x 3 skrev hon på asken. Nu kände jag mig nästan lycklig och vände hemåt. Sedan kände jag en oerhörd sorg. Jag såg en ynklig varelse, Vänd in mot väggens hörn.
– Hon har satt sig där för att dö, tänkte jag.
I bästa fall har hon krockat och vill återhämta sig från chocken.
– Hon har det sämre än jag, konstaterar jag och blir fylld av sorgsenhet för den ynkliga.
– Hur mycket smärta innehåller en dag? tänker jag med bävan och Garissa sveper förbi.